13 När jag säger: ”Min bädd ska trösta mig,min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd, hellre dö än vara ett benrangel.
16 Jag är trött på det här, jag kommer inte att leva för evigt.Låt mig vara,för mina dagar är en vindfläkt.
17 Vad är då en människa,att du gör så stor sak av henne,ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19 När ska du vända din blick ifrån mig,ge mig tid att svälja min saliv?