13 Så går det alla som glömmer Gud. Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 för hans tillförsikt är bräcklig och hans trygghet som spindelns nät.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det håller inte,han klamrar sig fast vid det,men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken, hans skott sträcker sigut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig kring stenröset,ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats, förnekar den honom:”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får av sin färd,och ur mullen växer andra upp.