15 Han förlitar sig på sitt hus, men det håller inte,han klamrar sig fast vid det,men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken, hans skott sträcker sigut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig kring stenröset,ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats, förnekar den honom:”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får av sin färd,och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,och han håller inte de ondai handen.
21 Vänta tills han fyller din mun med skrattoch dina läppar med jubel.