1 Josua samlade alla Israels stammar till Shekem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud.
2 Och Josua sade till allt folket: ”Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar.
3 Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak,
4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten.
5 Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut.
6 När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet.
7 Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.
8 Därefter förde jag er in i amoreernas land, de som bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er.
9 Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
10 Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.
11 När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko stred Jerikos invånare mot er, och det gjorde även amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgasheerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand.
12 Jag sände panik framför er, och det jagade bort amoreernas båda kungar framför er. Det var inte genom ditt svärd eller din båge.
13 Och jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med och städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Ni fick äta av vingårdar och olivlundar som ni inte hade planterat.
14 Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren.
15 Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden eller de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”
16 Då svarade folket: ”Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar!
17 För Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Han har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk vilkas land vi har dragit igenom.
18 Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna Herren, för han är vår Gud.”
19 Josua sade till folket: ”Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitisk Gud, och han kommer inte att tolerera era överträdelser och era synder.
20 Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, kommer han att vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott.”
21 Men folket sade till Josua: ”Nej, vi vill tjäna Herren!”
22 Då sade Josua till folket: ”Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom.” De svarade: ”Ja.”
23 Han sade: ”Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!”
24 Folket svarade Josua: ”Herren vår Gud vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyda.”
25 Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och gav dem lag och rätt i Shekem.
26 Josua nertecknade allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under terebinten som stod vid Herrens helgedom.
27 Och Josua sade till allt folket: ”Se, denna sten ska vara vittne mot oss, för den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den ska vara vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud.”
28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
29 En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, hundratio år gammal.
30 Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31 Och Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och kände till alla de gärningar som Herren hade gjort för Israel.
32 Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Shekem, på den mark som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.
33 Även Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.