1 Men Israels barn förgrep sig på det som var vigt åt förintelse. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.
2 Josua sände i väg några män från Jeriko till Ai, som ligger vid Bet-Aven öster om Betel. Han sade till dem: ”Gå dit upp och speja i landet.” Männen gav sig i väg och spejade vid Ai.
3 När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: ”Hela folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att gå dit, för de är inte många.”
4 Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai.
5 Männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de andra utanför stadsporten ända till Shebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.
6 Josua rev sönder sina kläder och föll ner på sitt ansikte på marken framför Herrens ark. Där låg han till kvällen, tillsammans med Israels äldste. De strödde stoft på sina huvuden,
7 och Josua sade: ”O, Herre Gud, varför har du fört detta folk över Jordan för att ge oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi bara hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan!
8 O, Herre, vad ska jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender?
9 När kananeerna och landets alla invånare får höra detta kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du göra för ditt stora namns skull?”
10 Då svarade Herren Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte?
11 Israel har syndat, de har brutit mot mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det som var vigt åt förintelse, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar.
12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, för de har själva blivit vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre ifall ni inte får bort det vigda från er.
13 Res dig, helga folket och säg: Helga er till i morgon, för så säger Herren, Israels Gud: Det finns något som är vigt åt förintelse hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender förrän ni avlägsnar det ifrån er.
14 Tidigt i morgon ska ni träda fram, stam efter stam. I den stam som Herren pekar ut ska släkt efter släkt träda fram. I den släkt som Herren pekar ut ska familj efter familj träda fram. I den familj som Herren pekar ut ska man efter man träda fram.
15 Den som blir utpekad med det som är vigt åt förintelse ska brännas i eld med allt vad han har, därför att han har brutit mot Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”
16 Tidigt nästa morgon lät Josua Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.
17 När han lät Juda släkter träda fram pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, blev Sabdi utpekad.
18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, blev Akan utpekad. Han var son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.
19 Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj inget för mig.”
20 Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag gjort:
21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Shinar och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden inne i mitt tält med silvret underst.”
22 Då sände Josua några budbärare som skyndade bort till tältet, och där låg det stulna med silvret underst.
23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren.
24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt som var hans och förde dem upp till Akors dal.
25 Och Josua sade: ”Varför drog du olycka över oss? I dag ska Herren dra olycka över dig.” Sedan stenade hela Israel honom. De brände dem i eld och kastade stenar över dem.
26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den heter än i dag.