5 Männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de andra utanför stadsporten ända till Shebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.
6 Josua rev sönder sina kläder och föll ner på sitt ansikte på marken framför Herrens ark. Där låg han till kvällen, tillsammans med Israels äldste. De strödde stoft på sina huvuden,
7 och Josua sade: ”O, Herre Gud, varför har du fört detta folk över Jordan för att ge oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi bara hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan!
8 O, Herre, vad ska jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender?
9 När kananeerna och landets alla invånare får höra detta kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du göra för ditt stora namns skull?”
10 Då svarade Herren Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte?
11 Israel har syndat, de har brutit mot mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det som var vigt åt förintelse, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar.