1 Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.
2 Vad ni vet, vet också jag,jag står inte tillbaka för er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,jag önskar försvara mig mot Gud.
4 Ni däremot spinner ihop lögn,ni är alla värdelösa läkare.
5 Om ni ändå ville tiga helt,det skulle vara er vishet!
6 Hör nu på mitt försvar,lyssna till mina läppars inlägg.
7 Vill ni försvara Gud med orättfärdigt taloch i hans sak tala falskhet?
8 Visar ni er partiska för honom,är det Guds sak ni försvarar?
9 Kan det sluta väl när han rannsakar er?Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?
10 Han skall sannerligen straffa erom ni visar en dold partiskhet.
11 Skall inte hans majestät förskräcka er,skräck för honom falla över er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,sedan må vad som helst hända mig.
14 Varför skulle jag ta mitt kött mellan tändernaoch lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han må döda mig, jag väntar inget annat.Då får jag försvara min vandel inför hans ansikte.
16 Detta skulle också bli min frälsning,ty ingen gudlös kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,jag vet att jag har rätt.
19 Finns någon som kan anklaga mig?Om så är fallet vill jag tiga och dö.
20 Skona mig endast från två ting,sedan skall jag inte gömma mig för ditt ansikte:
21 Låt inte din hand drabba migoch låt inte skräck för dig förfära mig.
22 Kalla på mig och jag skall svara,eller jag skall tala och du svara mig.
23 Hur många är mina missgärningar och synder?Visa min överträdelse och synd.
24 Varför döljer du ditt ansikteoch ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma ett bortvirvlande löv,förföljer du ett torrt halmstrå?
26 Du nertecknar bittra ting mot migoch låter mig ärva min ungdoms missgärningar.
27 Du sätter mina fötter i stocken,du vaktar på alla mina vägaroch märker ut stegen för mina fötter.
28 Människan tärs bort likt ruttet trä,likt ett malätet klädesplagg.