1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Skall en vis man tala så i vädretoch fylla sitt bröst med östanvind?
3 Skall han försvara sin sak med värdelöst tal,med ord till ingen nytta?
4 Ja, du gör gudsfruktan om intetoch hindrar andakt inför Gud.
5 Ty din synd lägger orden i din mun,och du väljer listigt tal.
6 Din egen mun dömer dig, inte jag,dina egna läppar vittnar emot dig.
7 Var du den första människa som föddes?Blev du till innan höjderna fanns?
8 Var du åhörare i Guds hemliga råd?Har du bemäktigat dig visheten?
9 Vad vet du som vi inte vet?Vad förstår du som vi inte förstår?
10 Både gråhårsman och åldring finns ibland oss,mycket äldre än din far.
11 Är Guds tröst ej nog för dig,de milda ord som talas till dig?
12 Varför leds du bort av ditt hjärtaoch varför gnistrar dina ögon?
13 Ty du vänder din ande mot Gudoch öser ut ord ur din mun.
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren,att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?
15 Gud kan inte lita på sina heliga,inför hans ögon är inte himlarna rena,
16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad,en människa som dricker orättfärdighet som vatten!
17 Lyssna, jag vill säga dig något,det som jag har sett vill jag berätta,
18 vad visa män har kungjort från sina fäder och inte förtigit,
19 från dem som ensamma fick landetutan att någon främling trängde in bland dem:
20 Den ogudaktige plågas av ångest i alla sina dagar,en våldsverkares år är räknade.
21 Skräckröster ljuder i hans öron.I hans trygghet kommer förhärjaren över honom.
22 Han har inget hopp om räddning ur mörkret,svärdet är bestämt för honom.
23 Han irrar efter bröd och undrar var det finns.Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Ångest och nöd förskräcker honom,de slår ner honom likt en kung rustad till strid.
25 Ty mot Gud har han lyft sin hand,mot den Allsmäktige handlar han övermodigt.
26 Med styv nacke stormar han mot honom,väl skyddad bakom sina sköldar.
27 Han har täckt sitt ansikte med fetmaoch hans midja sväller av fett.
28 Han bosätter sig i ödelagda städer,i hus där man ej kan bo,ty de är bestämda till ruiner.
29 Han blir ej rik,hans välstånd skall ej bestå,hans skördar skall ej luta tungt mot marken.
30 Han kan inte fly undan mörkret,hans rotskott skall förtorka av hetta,han skall förgås genom Guds muns anda.
31 Han må inte bedra sig och lita på tomhet,ty tomhet skall bli hans lön.
32 I förtid skall hans mått bli fyllt,och hans kronaskall ej grönska mer.
33 Han skall tappa sina omogna druvor likt en vinstock,fälla sina blommor likt ett olivträd.
34 Ty den gudlöses hus blir ofruktsamt,och eld förtär husen där mutor tas.
35 De går havande med elände och föder fördärv,deras moderliv alstrar förvillelse.