1 Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
2 Likt ett blomster växer hon upp och vissnar,likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.
3 Det är mot en sådan du öppnar ditt öga,ja, du drar mig till doms inför dig.
4 Kan det komma en ren från en oren?Nej, inte en enda!
5 Eftersom människans dagar är bestämda,hennes månaders antal fastställda av dig,och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.