2 Likt ett blomster växer hon upp och vissnar,likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.
3 Det är mot en sådan du öppnar ditt öga,ja, du drar mig till doms inför dig.
4 Kan det komma en ren från en oren?Nej, inte en enda!
5 Eftersom människans dagar är bestämda,hennes månaders antal fastställda av dig,och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,om det huggs ner kan det åter gro,och nya skott skall ej saknas.
8 Om än dess rötter åldras i jordenoch stubben dör i mullen,