1 Då tog Job till orda och sade:
2 Detta har jag hört många gånger!Ni är alla bedrövliga tröstare.
3 Är det ingen ände på detta tal i vädret,vad frestar dig att ta till orda?
4 Också jag kunde tala som niom ni vore i mitt ställe.Jag kunde fläta samman ord mot eroch skaka mitt huvud mot er.
5 Men jag skulle styrka er med mitt tal,mina läppars tröst skulle ge er lindring.
6 Om jag talar lindras ej min plåga,och tiger jag, lämnar den mig inte.
7 Men nu har han uttömt all min kraft,du har ödelagt hela mitt hus.