1 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning måste jag höra,men mitt förstånds ande ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,alltsedan människan sattes på jorden,
5 att de ogudaktigas jubel är kortvarigt,att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himlenoch hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid som sin egen träck.De som såg honom skall fråga: "Var finns han?"