18 Jag tänkte då:"I mitt eget bo kommer jag att dö,mina dagar skall bli många som sanden.
19 Min rot sträcker sig till vatten,och i mina grenar faller nattens dagg.
20 Min ära förnyas ständigt,och min båge är alltid ny i min hand."
21 De lyssnade på mig och väntade,de var tysta inför mitt råd.
22 Efter mig talade ingen,och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,de öppnade sin mun som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,och mitt ansiktes ljus tog de emot.