22 Efter mig talade ingen,och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,de öppnade sin mun som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,och mitt ansiktes ljus tog de emot.
25 Jag valde väg åt dem och satt främst,jag tronade som en kung bland sitt manskap,likt en som tröstade de sörjande.