14 ty hans tillförsikt är bräckligoch hans förtröstan som spindelns nät.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det håller inte,han klamrar sig fast vid det, men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,hans skott sträcker sig ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig kring stenröset,ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,förnekar den honom: "Jag har aldrig sett dig."
19 Ja, detta är den glädje han får av sin färd,och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,inte heller håller han de onda vid handen.