26 De far förbi som vassbåtar,lik en örn som störtar ner mot sitt byte.
27 Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,låta sorgen fara och vara glad,
28 så bävar jag dock för alla mina kval,ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 Om jag än tvättar mig med snöoch renar mina händer med lut,
31 skall du ändå sänka mig ner i pölenoch mina kläder skall avsky mig.
32 Ty han är ej en människa som jag,så att jag kan svara honom:"Vi går tillsammans till rätten."