1 Det jag säger till er är verkligen sant: Den som inte går in i fårfållan genom grinden utan tar sig in på något annat ställe är en tjuv och en förbrytare.
2 Men han som går in genom grinden är fårens herde.
3 För honom öppnar grindvakten och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får vid deras namn och för dem ut.
4 När han har fört ut alla sina egna går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst.
5 Men en främling följer de inte, utan flyr från honom eftersom de inte känner igen främlingars röst."
6 Detta bildspråk använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
7 Åter sa Jesus till dem: "Det jag säger till er är verkligen sant: Jag är grinden till fåren.
8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och förbrytare, men fåren lyssnade inte till dem.
9 Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete.
10 Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förstöra. Jag har kommit för att de ska ha liv, och det i överflöd.
11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
12 Den lejde -som varken är herde eller fårens ägare - överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen attackerar dem och skingrar hjorden.
13 Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig,
15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.
16 Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Även dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska de bli en hjord med en herde.
17 Fadern älskar mig eftersom jag ger mitt liv för att sedan återta det.
18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det för att jag vill det. Jag har makt att ge det, och jag har makt att återta det. Detta har min Fader bestämt om mig."
19 Dessa ord orsakade ännu en splittring bland judarna.
20 Många av dem sa: "Han har en demon i sig och är galen. Varför lyssnar ni på honom?"
21 Andra sa: "Så talar inte den som har en demon i sig. Skulle en demon kunna öppna ögonen på blinda?"
22 Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter,
23 och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet.
24 Då samlades judarna omkring honom och sa: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Kristus, så tala klarspråk till oss."
25 Jesus svarade dem: "Jag har sagt det till er, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig,
26 men ni tror inte för ni hör inte till mina får.
27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.
29 Det som min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka det ur Faderns hand.
30 Jag och Fadern är ett."
31 Åter tog judarna upp stenar för att stena honom.
32 Jesus sa: "Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?"
33 Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi tänker stena dig utan för hädelse eftersom du som är en människa gör dig själv till Gud."
34 Jesus svarade: "Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?
35 Om han kallar dem som fick Guds ord för 'gudar' - och Skriften kan inte upphävas -
36 ska ni då säga om honom som Fadern har avskilt och sänt till världen att han hädar, därför att jag sa: 'Jag är Guds Son'?
37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte.
38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag är i Fadern."
39 De försökte därför återigen gripa honom, men han undkom deras hand.
40 Sedan begav han sig på nytt till det ställe på andra sidan Jordanfloden där Johannes tidigare hade döpt, och uppehöll sig där.
41 Många kom till honom, och de sa: "Johannes gjorde visserligen inget tecken, men allt vad han sa om Jesus var sant."
42 Och många kom där till tro på honom.