34 och sa till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35 Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.
36 Han sa: "Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Ta denna bägare ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
37 Han kom tillbaka och fann att de sov, och sa till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken ens en timme?
38 Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men kroppen är svag."
39 Han gick åter bort och bad med samma ord.
40 Då han kom tillbaka fann han igen att de sov eftersom deras ögon var sömntunga. Och de visste inte vad de skulle svara honom.