1 Jesus började åter undervisa vid sjön. Då samlades så mycket folk omkring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.
2 Han använde många liknelser när han undervisade, och i sin undervisning sa han:
3 "Lyssna! Det hände att en såningsman gick ut för att så.
4 Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5 En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snabbt upp eftersom jordlagret var tunt.
6 Men när solen steg förbrändes det och vissnade eftersom det inte hade någon rot.
7 En del föll bland törnen, och törnena växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd.
8 Men en del föll i den goda jorden. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9 Och han sa: "Lyssna, du som har öron att lyssna med."
10 När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna.
11 Då sa han: "Ni har fått gåvan att veta Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,
12 för att de ska se och se utan att uppfatta, och lyssna och lyssna utan att förstå. Så sker för att de inte ska omvända sig och få förlåtelse."
13 Han sa till dem: "Förstår ni inte denna liknelse? Hur ska ni då alls kunna förstå några liknelser?
14 Såningsmannen sår ordet.
15 De vid vägen är de hos vilka ordet blir sått. Men när de lyssnar till det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de lyssnar till det.
17 Men de har inte någon rot i sig utan håller ut en kort tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse på grund av ordet kommer de genast på fall.
18 Andra är sådana som såddes bland törnen. Det är de som har lyssnat till ordet,
19 men världsliga omsorger, försåtlig rikedom och allt slags begär kommer in och kväver ordet, och frukten uteblir.
20 Men de som såddes i den goda jorden är de som lyssnar till ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 Och han sa: "Inte går man in med en lykta för att ställa den under sädesmåttet eller bänken. Man placerar den på hållaren.
22 För inget är hemligt som inte ska uppenbaras, och inget är dolt som inte ska komma i ljuset.
23 Lyssna, du som har öron att lyssna med."
24 Och han sa: "Var uppmärksamma på vad ni hör. Med det mått ni mäter med ska det mätas åt er, och ännu mer ska ni få.
25 För den som har ska få, och från den som inget har ska tas även det han har."
26 Jesus sa: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.
27 Han sover och vaknar natt och dag och säden gror och växer, han vet inte hur.
28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och sedan fullmoget vete i axet.
29 Men då grödan är mogen låter han skäran gå, eftersom skördetiden är inne."
30 Och han sa: "Hur ska vi illustrera Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda för det?
31 Det är som ett senapskorn, som är minst av alla frön på jorden när man sår det.
32 Men när det har blivit sått växer det upp och blir större än alla kryddväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33 Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde förstå.
34 Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
35 På kvällen samma dag sa han till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."
36 De lämnade folket och tog honom med sig i den båt som han satt i. Även andra båtar följde med.
37 Då kom en våldsam stormby och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.
38 Men han låg i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och sa: "Lärare, bryr du dig inte om att vi dör?"
39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sa till sjön: "Tig, var stilla!" Och vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
40 Han sa till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"
41 Då blev de alldeles förskräckta och sa till varandra: "Vem är han? Både vinden och sjön lyder ju honom."