1 Jesus gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.
2 När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och många som hörde honom häpnade och sa: "Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått? Hur kan han utföra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
3 Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 Men Jesus sa till dem: "En profet är föraktad endast i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."
5 Och han kunde inte göra någon kraftgärning där, förutom att lägga händerna på några sjuka och bota dem.
6 Och han förundrade sig över deras otro.Jesus gick omkring i byarna där i trakten och undervisade.
7 Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem auktoritet över de orena andarna.
8 Han förbjöd dem att ta med sig något annat på vägen än en stav, inget bröd, ingen väska och inga pengar i bältet.
9 Sandaler fick de ha, men inte dubbla långskjortor.
10 Han sa också: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare.
11 Och då man någonstans inte välkomnar er eller lyssnar på er, gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."
12 De gick ut och predikade att man skulle omvända sig,
13 och de kastade ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Kung Herodes fick höra om detta, för Jesu namn hade blivit känt. Några sa att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom.
15 Men andra sa att han var Elia, och andra sa att han var en profet, som någon av profeterna.
16 När Herodes hörde detta sa han: "Det är Johannes som har uppstått, han som jag halshögg."
17 Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och fängsla honom på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade Herodes gift sig med,
18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru."
19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte
20 eftersom Herodes var rädd för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde Johannes blev han ofta rådvill, men lyssnade gärna på honom.
21 Men en passande dag dök upp för Herodias när Herodes firade sin födelsedag och ordnade en fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen.
22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sa till flickan: "Be mig om vad du vill, och du ska få det."
23 Han lovade henne och svor: "Allt vad du ber om ska jag ge dig, upp till halva mitt rike."
24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
25 Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."
26 Kungen blev mycket bedrövad, men för löftets och gästernas skull ville han inte avvisa henne.
27 Omedelbart sände han därför i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Han gick och halshögg Johannes i fängelset
28 och bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och hon gav det åt sin mamma.
29 När Johannes lärjungar fick höra det kom de och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och undervisat om.
31 Han sa till dem: "Kom med mig, bara ni, till en öde plats och vila er lite." För det var många som kom och gick och de fick inte ens tid att äta.
32 Och de for i båten till en öde plats, bara de.
33 Men det upptäcktes att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade de dit till fots och kom före dem.
34 När Jesus steg i land fick han se en stor folkskara. Han greps av medlidande med dem eftersom de var som får utan herde. Och han gav dem rikligt med undervisning.
35 När det hade blivit sent kom hans lärjungar till honom och sa: "Platsen här är så ödslig och timmen är sen.
36 Sänd i väg dem så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."
37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra dagslöner och ge dem att äta?"
38 Han sa: "Gå och se efter hur många bröd ni har." De tog reda på det och sa: "Fem bröd och två fiskar."
39 Då befallde han att alla skulle sätta sig ner i det gröna gräset i grupper.
40 De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.
41 Och Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen. Och han bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick.
42 Alla åt och blev mätta,
43 och man samlade ihop tolv korgar fulla med brödbitar och fisk.
44 Det var fem tusen män som hade ätit av bröden.
45 Omedelbart därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan, medan han sände i väg folket.
46 Och när han hade tagit avsked av dem gick han upp på berget för att be.
47 När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 Han såg hur de led vid årorna, för vinden låg emot dem. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. Han tänkte gå förbi dem,
49 men när de fick se honom gå på sjön trodde de att det var en vålnad, och de skrek.
50 För alla såg honom och blev förskräckta. Men genast sa han till dem: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
51 Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad,
52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var tillslutna.
53 De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där.
54 När de steg ur båten kände folk genast igen honom
55 och man skyndade ut i hela trakten och bar de sjuka på bäddar dit där de hörde att han var.
56 Och vart Jesus än kom, i byar, städer eller gårdar, så lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.