1 Jesus gick åter in i synagogan, och där fanns en man med förlamad hand.
2 Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, så att de skulle kunna anklaga honom.
3 Han sa till mannen med den förlamade handen: "Ställ dig här i mitten."
4 Sedan frågade han dem: "Vad är tillåtet på sabbaten, göra gott eller göra ont, rädda liv eller döda?" Men de teg.
5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras förhärdade hjärtan, och sa till mannen: "Sträck ut din hand." Han sträckte ut handen, och den var frisk.
6 Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle döda honom.
7 Jesus drog sig undan med sina lärjungar ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Även från Judeen,
8 Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordanfloden och från trakten av Tyros och Sidon kom folk till honom i skaror när de hörde berättas om allt han gjorde.
9 Jesus sa till sina lärjungar att ha en båt i beredskap åt honom så att inte massan skulle tränga honom.
10 Han hade nämligen botat många, så att alla som led av någon plåga pressade sig på honom för att få röra vid honom.
11 Och när de orena andarna såg honom kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!"
12 Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
13 Och Jesus gick upp på berget och kallade till sig dem som han hade bestämt, och de kom till honom.
14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och dem skulle han sända ut att predika
15 och ha auktoritet att kasta ut demonerna.
16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus.
17 Jakob, Sebedaios son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - .
18 Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob, Alfaios son, Taddaios, Simon 'den ivrige'
19 och Judas Iskariot, han som förrådde Jesus.
20 Han kom till ett hus. Åter samlades så mycket folk att de inte ens kunde äta.
21 När hans familj fick höra det gick de för att ta hand om honom, för de sa: "Han har förlorat förståndet."
22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sa: "Han är besatt av djävulen. Det är med demonernas härskare han kastar ut demonerna."
23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan kasta ut Satan?
24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
26 Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå, det är slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och beröva honom hans ägodelar utan att först ha bundit den starke. Därefter kan han plundra hans hus.
28 Det jag säger till er är sant: Allt ska förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.
29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig i evighet förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
30 De hade nämligen sagt: "Han har en oren ande i sig."
31 Hans mor och hans bröder kom. De ställde sig utanför och sände någon in för att kalla på honom.
32 Mycket folk satt runt omkring honom, och de sa: "Din mor och dina bröder och dina systrar står här utanför och frågar efter dig."
33 Han svarade: "Vem är min mor och mina bröder?"
34 Han såg på dem som satt omkring honom och sa: "Se, här är min mor och mina bröder.
35 För den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."