47 När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 Han såg hur de led vid årorna, för vinden låg emot dem. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. Han tänkte gå förbi dem,
49 men när de fick se honom gå på sjön trodde de att det var en vålnad, och de skrek.
50 För alla såg honom och blev förskräckta. Men genast sa han till dem: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
51 Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad,
52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var tillslutna.
53 De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där.