1 Guds ande kom över Asarja, Odeds son,
2 och han trädde fram inför Asa och sade till honom: »Hör på mig, Asa och hela Juda och Benjamin! Herren är med er om ni är med honom. Om ni söker honom skall han låta er finna honom, men om ni överger honom skall han överge er.
3 Under lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade och utan lagen.
4 Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud. De sökte honom, och han lät dem finna honom.
5 På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Bland ländernas invånare rådde kaos,
6 folk drabbade samman med folk och stad med stad, eftersom Gud med alla slags olyckor skapade kaos bland dem.
7 Men ni skall vara starka och inte tappa modet, ni skall få lön för er möda.«
8 När Asa hörde vad Asarja, Odeds son, sade i sin profetia stärktes han i sitt uppsåt att få bort de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer han erövrat i Efraims bergsbygd. Han ställde i ordning Herrens altare, som stod framför templets förhall.
9 Han samlade då hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon som slagit sig ner bland dem — det var nämligen många i Israel som hade gått över till Asa när de såg att Herren, hans Gud, var med honom.
10 De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av Asas femtonde regeringsår.
11 Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren av det byte de hade hemfört.
12 De ingick ett förbund: de skulle dyrka Herren, sina fäders Gud, med uppriktigt hjärta och sinne,
13 och var och en, gammal eller ung, man eller kvinna, som inte dyrkade Herren, Israels Gud, skulle dödas.
14 Med hög röst svor de eden till Herren, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn.
15 Alla judeer gladde sig över eden, ty de hade svurit den med uppriktigt hjärta. Och när de beslutsamt sökte Herren lät han dem finna honom, och han lät dem få fred på alla sidor.
16 Sin mor Maaka berövade kung Asa ställningen som kungamoder, därför att hon hade rest ett beläte åt Ashera. Asa högg sönder belätet, krossade det och brände upp det i Kidrondalen.
17 Men i Israel fick offerplatserna vara kvar. Asa var dock trogen av hela sitt hjärta så länge han levde.
18 Sin fars offergåvor och sina egna förde han till Guds hus: silver, guld och tempelkärl.
19 Före Asas trettiofemte regeringsår förekom inget krig,