1 Manasse var tolv år då han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem.
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de vedervärdiga bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna.
3 Manasse återställde de offerplatser som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren åt baalsgudarna och gjorde asherapålar, och han tillbad och dyrkade himlens hela härskara,
4 som han byggde altaren åt i Herrens hus, fastän Herren hade sagt: »I Jerusalem skall mitt namn bo för alltid.«
5 På de båda förgårdarna till Herrens hus byggde han altaren åt himlens hela härskara.
6 Denne Manasse lät också offra sina söner på bålet i Ben-Hinnoms dal. Han bedrev häxeri, trolldom och svartkonst, andebesvärjelse och spådomskonster och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede.
7 Han lät tillverka ett beläte, som han satte upp i Guds hus, fastän Gud hade sagt till David och hans son Salomo: »Detta hus och Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, skall jag för alltid göra till hemvist för mitt namn.
8 Jag skall aldrig mer tvinga bort israeliterna från det land jag tilldelade deras fäder om de bara håller allt jag befallt dem, hela den lag och alla de bud och befallningar som de fått genom Mose.«
9 Manasse förledde judeerna och invånarna i Jerusalem till att göra mer ont än de folk som Herren hade röjt undan för israeliterna.
10 Herren talade till Manasse och hans folk, men de ville inte lyssna.
11 Därför lät Herren den assyriske kungens befälhavare anfalla dem. De tog Manasse till fånga och satte krokar i honom, slog honom i bojor och förde honom till Babylon.
12 I sin nöd försökte han beveka Herren, sin Gud, och han ödmjukade sig inför sina fäders Gud
13 och bad till honom. Herren lät sig bevekas och lyssnade på Manasses bön och lät honom återvända till Jerusalem och sitt rike. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.
14 Senare byggde han en yttre mur för Davids stad, väster om Gichon i dalen, åt Fiskporten till och runt Ofel; han gjorde den mycket hög. Han tillsatte också kommendanter i alla befästa städer i Juda.
15 Han avlägsnade de främmande gudarna och belätet ur templet, liksom alla altaren som han byggt på tempelberget och i Jerusalem, och han kastade dem utanför staden.
16 Han reparerade också Herrens altare, och på det offrade han gemenskapsoffer och tackoffer. Han befallde judeerna att tjäna Herren, Israels Gud.
17 Ändå fortsatte folket att offra på offerplatserna, men bara åt Herren, sin Gud.
18 Manasses historia i övrigt, hans bön till sin Gud och det siarna sade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, finns i Israels kungars krönika.
19 Hans bön och hur han blev bönhörd, all hans synd och trolöshet, liksom namnen på de ställen där han inrättade offerplatser och reste asherapålar och gudabilder innan han ödmjukade sig, allt detta har nedtecknats i hans siares krönika.
20 Manasse gick till vila hos sina fäder och begravdes i sitt palats. Hans son Amon blev kung efter honom.
21 Amon var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem.
22 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom hans far Manasse hade gjort. Alla gudabilder som hans far Manasse hade tillverkat offrade Amon åt, och han dyrkade dem.
23 Men han ödmjukade sig inte inför Herren så som hans far Manasse hade gjort, utan denne Amon ökade tvärtom skulden.
24 Men hans män sammansvor sig mot honom och dödade honom i hans palats.
25 Folket lät döda alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och utropade sedan hans son Josia till kung efter honom.