1 Josia firade Herrens påsk i Jerusalem; man slaktade påsklammet på fjortonde dagen i första månaden.
2 Han insatte prästerna i deras tjänst och stärkte dem inför arbetet i Herrens hus.
3 Till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren, sade han: »Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde; ni skall inte mer behöva bära den på era axlar. Gör i stället tjänst åt Herren, er Gud, och hans folk Israel.
4 Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrivit,
5 och inta era platser i helgedomen enligt den indelning i familjer som gäller för era bröder, lekmännen, och enligt de levitiska familjeavdelningarna,
6 och slakta påsklammet och tillred de heliga gåvorna åt era bröder så att allt sker i enlighet med Herrens ord genom Mose.«
7 Lekmännen fick av Josia motta småboskap, lamm och killingar, till ett antal av 30 000, allt som påskoffer för dem som var närvarande, och dessutom 3 000 tjurar. Allt detta kom från kungens egendom.
8 Av furstarna fick folket, prästerna och leviterna frivilliga gåvor; Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 djur som påskoffer och 300 tjurar,
9 och av de ledande bland leviterna, av Konanja och hans bröder Shemaja och Netanel och av Hashavja, Jeiel och Josavad fick leviterna 5 000 djur som påskoffer och 500 tjurar.
10 Så ordnades alltså tjänsten. Prästerna intog sina platser, och leviterna ställde upp sig avdelningsvis, så som kungen hade befallt.
11 De slaktade påsklammet, och prästerna stänkte det blod leviterna tagit hand om och leviterna flådde djuren.
12 De tog undan det som skulle användas till brännoffer och gav det åt lekmännen, enligt deras indelning i familjer, för att de skulle frambära det åt Herren, så som det står skrivet i Moses bok. På samma sätt gjorde de med tjurarna.
13 De tillagade påsklammet över eld, så som det är stadgat, och de heliga gåvorna kokade de i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast åt lekmännen.
14 Sedan tillredde de måltiden åt sig själva och åt prästerna, eftersom prästerna, Arons söner, var upptagna med att offra de feta delarna som brännoffer ända till kvällen. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner.
15 Sångarna, Asafs söner, stod på sina platser, så som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var och en vid sin port. Ingen av dem behövde lämna sin syssla, för deras bröder leviterna tillredde måltiden åt dem.
16 Så ordnades det med tjänsten åt Herren den dagen: de firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt.
17 De israeliter som var samlade kunde nu fira påsk, och dessutom det osyrade brödets högtid i sju dagar.
18 Någon sådan påsk hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade firat en påsk sådan som den som firades av Josia och prästerna och leviterna och alla judeer och de israeliter som var samlade och Jerusalems invånare.
19 Det var under kung Josias artonde regeringsår man firade denna påsk.
20 Efter allt detta, när Josia satt templet i stånd, tågade Neko, kungen av Egypten, ut för att strida vid Karkemish, vid Eufrat. Josia drog ut för att möta honom,
21 men Neko skickade sändebud och lät säga: »Juda konung, vad vill du mig? Det är inte mot dig jag har kommit i dag utan mot det folk jag är i krig med, och Gud har sagt åt mig att skynda mig. Sluta att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars förgör han dig!«
22 Men Josia föll inte undan utan förklädde sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sade på Guds uppdrag utan drog ut i strid på Megiddoslätten.
23 Bågskyttarna sköt kung Josia, och han sade till sina män att föra bort honom, eftersom han var svårt sårad.
24 Hans män tog honom från stridsvagnen över till hans andra vagn och förde honom i den till Jerusalem, där han dog. Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
25 Jeremia diktade en klagosång över Josia, och alltsedan dess har alla sångare och sångerskor sjungit om Josia i sina klagosånger. Det blev sed i Israel att sjunga dem, och de har nedtecknats i Klagosångerna.
26 Josias historia i övrigt och hans fromma gärningar, som var i överensstämmelse med Herrens lag,
27 hans historia, från början till slut, har nedtecknats i boken om Israels och Judas kungar.