1 Och folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och utropade honom till kung efter hans far Amasja.
2 Han befäste Elot och återförenade staden med Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
3 Ussia var sexton år då han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
4 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Amasja.
5 Han dyrkade Gud så länge Sakarja levde, han som lärt honom gudsfruktan, och så länge han dyrkade Herren lät Gud honom ha lyckan med sig.
6 Han drog ut i strid mot filisteerna och rev ner stadsmurarna i Gat, Javne och Ashdod.
7 Gud hjälpte honom mot filisteerna, mot araberna som bodde i Gerar och mot meuniterna,
8 som fick erlägga tribut till Ussia. Ryktet om honom spreds ända ner till Egypten, så mäktig var han.
9 I Jerusalem byggde Ussia torn vid Hörnporten, Dalporten och murvinkeln och befäste dem.
10 Han byggde också torn ute i ödemarken och högg ut många vattencisterner, för han ägde stora hjordar. Han hade bönder i Låglandet och på högslätten och vingårdsarbetare i bergen och i bördiga trakter. Ja, han ivrade för jordbruk.
11 Ussia hade en krigshär, som drog ut i strid indelad enligt den mönstring som gjorts av sekreteraren Jeiel och förmannen Maaseja. Den stod under befäl av Hananja, en av kungens generaler.
12 Familjeöverhuvudena som anförde de tappra krigarna var 2 600,
13 och den här de förde befäl över bestod av 307 500 man, som med kraft och styrka hjälpte kungen i striden mot fienden.
14 Ussia utrustade hela hären med sköldar och lansar, hjälmar och harnesk, bågar och slungstenar,
15 och i Jerusalem byggde han sinnrikt uttänkta krigsmaskiner. De skulle stå på tornen och murhörnen, och man kunde skjuta pilar och stora stenar med dem. Ryktet om honom spreds vida omkring; på ett underbart sätt blev han hjälpt så att han fick stor makt.
16 Men när han hade fått denna makt blev han så högmodig att han gjorde något förfärligt. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud: han trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.
17 Då gick prästen Asarja in efter honom, åtföljd av Herrens präster, åttio modiga män.
18 De ställde sig i vägen för kung Ussia och sade: »Ussia, det är inte din sak att tända rökelse åt Herren, det får bara prästerna göra, Arons söner, som har helgats för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, detta ger dig ingen ära inför Herren Gud.«
19 Ussia blev rasande där han stod med rökelsekaret i handen, beredd att tända. Och när han rasade mot prästerna slog spetälska ut i hans panna inför prästerna vid rökelsealtaret i Herrens hus.
20 Översteprästen Asarja och de andra prästerna vände sig mot honom och såg att han hade fått spetälska i pannan, och de jagade ut honom därifrån. Även han själv ville snabbt komma ut, eftersom Herren slagit honom med sjukdom.
21 Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och måste som spetälsk bo i ett hus för sig; han var utestängd från Herrens hus. Under tiden var det hans son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.
22 Ussias historia i övrigt, från början till slut, blev nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son.
23 Ussia gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem, men ute på det kungliga gravfältet, med hänvisning till att han var spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.