2 Där möttes han av siaren Jehu, Hananis son, som sade: »Hur kan du hjälpa en ogudaktig och älska dem som hatar Herren? Det är därför Herren låter sin vrede drabba dig.
3 Men du har också gjort något gott, du har utplånat asherapålarna i landet och lagt dig vinn om att dyrka Gud.«
4 Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han for därifrån igen, ut bland folket, från Beer Sheva till Efraims bergsbygd, och fick dem att återvända till Herren, sina fäders Gud.
5 Han insatte domare i landet, i var och en av befästningsstäderna i Juda,
6 och han sade till dem: »Ge akt på vad ni gör, ty det är inte på människors vägnar ni dömer utan på Herrens, och han är med er när ni dömer.
7 Låt fruktan för Herren vägleda er. Ge noga akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingenting orätt, han är aldrig partisk, han kan inte mutas.«
8 I Jerusalem insatte Joshafat några av leviterna och prästerna och israeliternas familjeöverhuvuden till att döma för Herrens räkning och avgöra rättstvister bland invånarna i staden,