9 Efter en tid sände den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin här låg vid Lakish, några män till Hiskia, kungen av Juda, och alla judeer som var i Jerusalem och lät hälsa:
10 »Så säger Sanherib, Assyriens konung: Vad är det ni hoppas på när ni håller er kvar i det belägrade Jerusalem?
11 Hiskia lurar er och tänker låta er dö av hunger och törst med sitt ’Herren, vår Gud, skall rädda oss ur den assyriske kungens våld’.
12 Var det inte samme Hiskia som avskaffade hans offerplatser och altaren när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det?
13 Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i alla andra länder? Förmådde dessa folks gudar att rädda sina länder ur mitt våld?
14 Vilken av alla gudar hos de folk mina fäder förintat har förmått rädda sitt folk ur mitt våld eftersom ni tror att er gud skulle kunna rädda er?
15 Låt alltså inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro honom inte, ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått rädda sitt folk ur mitt och mina fäders våld. Hur skulle då er gud kunna rädda er?«