27 Här följer en avskrift av texten:»Den artonde dagen i månaden elul år 172, det tredje året av den store översteprästen Simons tid som saramel,
28 hölls ett stort möte med prästerna, folket, nationens ledare och de äldste i landet, varvid följande kungjordes för oss:
29 Landet har ofta utsatts för krig, men Simon, Mattathias son av Jojarivs släkt, och hans bröder har utan tanke på egen säkerhet tagit upp kampen mot sitt folks motståndare för att återupprätta templet och lagen, och de har vunnit ära och berömmelse åt sitt folk.
30 Jonatan samlade sina landsmän och blev deras överstepräst. Men sedan han förenats med sina fäder
31 strävade fienderna efter att tränga in i landet för att ödelägga det och förgripa sig på templet.
32 Då trädde Simon fram som sitt folks förkämpe. Han gav ut stora summor av egna medel för att förse sitt folks krigare med vapen; han sörjde också för deras uppehälle.
33 Han befäste städerna i Judeen och särskilt Bet-Sur vid Judeens gräns, där fiendens vapen förut hade härskat. Dit förlade han en judisk besättning.