1 Vid den tiden flyttade Mattathias, son till Johannes, son till Symeon, från Jerusalem och slog sig ner i Modein. Han var präst, av Jojarivs släkt,
2 och han hade fem söner: Johannes med tillnamnet Gaddi,
3 Simon med tillnamnet Thassi,
4 Judas med tillnamnet Mackabaios,
5 Elasar med tillnamnet Avaran och Jonatan med tillnamnet Apfus.
6 När Mattathias såg det hädiska som pågick i Judeen och i Jerusalem
7 sade han:»Ve mig, varför skulle jag bli föddoch behöva se hur mitt folk krossades,hur den heliga staden förgjordes?Där satt de i ro, medan hon föll i fiendehand,medan den heliga platsen föll i främlingars händer.
8 Hennes tempel har blivit som en ärelös man,
9 de härliga tingen där har förts bort som krigsbyte,hennes späda barn har dödats på gatorna,hennes unga män har fallit för fiendens svärd.
10 Finns något folk som inte fick sin del av hennes rike,som inte tog sin lott när hon plundrades?
11 Alla smycken har tagits ifrån henne,den friborna har blivit slavinna.
12 Vårt tempel har ödelagts,det som var vår skönhet och vår ära,hedningarna har skändat det.
13 Vad har vi mera att leva för?«
14 Och Mattathias och hans söner rev sönder sina kläder; de klädde sig i säcktyg och gav sig hän åt djup sorg.
15 Kungens män, som skulle tvinga folket till avfall, kom till staden Modein för att invånarna där skulle offra,
16 och många israeliter samlades kring dem. Mattathias och hans söner höll sig för sig själva.
17 Då vände sig kungens män till Mattathias och sade: »Du är en ansedd ledare och en betydande man här i staden, och du har stöd av söner och bröder.
18 Kom fram och bli den förste att lyda kungens förordning, så som alla folk har gjort, också männen i Judeen och de som är kvar i Jerusalem. Då skall du och dina söner utses till kungens vänner, och du och dina söner skall bli hedrade med silver och guld och många andra gåvor.«
19 Men Mattathias ropade högt till svar: »Om så vartenda folk under kungens välde lyder honom och har avfallit från sina fäders religion och alla har valt att följa hans påbud,
20 så skall jag och mina söner och bröder ändå hålla fast vid våra fäders förbund.
21 Aldrig får det ske att vi överger lagen och buden!
22 Kungens ord rättar vi oss inte efter, och från vår gudsdyrkan skall vi inte vika, vare sig åt höger eller åt vänster.«
23 Just som han sagt detta trädde en judisk man fram i allas åsyn för att offra på altaret i Modein enligt kungens förordning.
24 När Mattathias såg det greps han av en helig iver som kom honom att darra i sitt innersta. Lågande av rättfärdig vrede rusade han fram och högg ner mannen invid altaret.
25 På samma gång dödade han kungens man som övervakade offrandet, och altaret rev han ner.
26 Så värnade han lagen med helig iver, så som Pinechas hade gjort mot Simri, Salus son.
27 Och Mattathias ropade högt ut över staden: »Följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stöder förbundet!«
28 Sedan flydde han med sina söner till bergen och lämnade kvar allt de ägde i staden.
29-30 Många som längtade efter rättfärdighet och rättvisa drog då ut i öknen med sina barn, sina hustrur och sin boskap för att bosätta sig där, ty det onda hade drabbat dem hårt.
31 Det kom bud till kungens män och till trupperna i Jerusalem, Davids stad, att folk som trotsade kungens befallning hade dragit ut till grottorna i ödemarken.
32 En stor styrka tog då upp jakten på dem, spårade upp dem och gick i ställning mitt emot dem. Det var på sabbatsdagen de började striden.
33 De sade till dem: »Låt det vara nog! Kom ut och gör som kungen har befallt, så skall ni få leva.«
34 Israeliterna svarade: »Vi kommer inte ut; vi vill inte följa kungens befallning och vanhelga sabbatsdagen.«
35 Då gick kungens trupper omedelbart till anfall.
36 Men israeliterna värjde sig inte; de kastade inte en sten och spärrade inte för grottorna.
37 »Utan skuld går vi alla i döden«, sade de. »Himmel och jord är våra vittnen på att ni dödar oss mot all rätt.«
38 Fienden anföll dem på sabbaten, och de och deras hustrur och barn och boskap blev dödade, upp emot tusen personer.
39 När Mattathias och hans vänner fick veta detta sörjde de djupt de döda.
40 Och de sade till varandra: »Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.«
41 Den dagen fattade de detta beslut: »Om någon angriper oss på sabbatsdagen skall vi bjuda honom strid, vem han än är. Vi skall inte bli dödade allesammans, så som våra bröder dödades i grottorna.«
42 Till dem slöt sig en krets av hasider, Israels starka hjältar, alla hängivna kämpar för lagen.
43 Alla andra som var på flykt undan förtrycket anslöt sig också till dem och förstärkte dem.
44 Så fick de en härstyrka samlad och kunde vända sin vrede mot syndarna och slå de laglösa med sitt raseri; de som slapp undan måste fly till hedningarna för att rädda livet.
45 Mattathias och hans anhängare drog fram över landet och rev ner alla altaren,
46 och alla oomskurna pojkar som de fann inom Israels gränser omskar de under tvång.
47 De förföljde sina övermodiga fiender och hade stor framgång i allt de gjorde.
48 De värnade lagen mot hedningarnas och kungarnas angrepp och bröt udden av syndarens makt.
49 När Mattathias liv närmade sig slutet sade han till sina söner: »Nu råder övermod och våld; det är en tid av omstörtningar och rasande vrede.
50 Mina barn, kämpa nu med iver för lagen och ge era liv för våra fäders förbund.
51 Minns de storverk som fäderna utförde i sin tid, och vinn också ni stor ära och evig berömmelse åt er.
52 Abraham visade sig ju trogen när han sattes på prov, och därför räknades han som rättfärdig.
53 Josef lydde budordet när han var i svårigheter, och han blev herre över Egypten.
54 Vår fader Pinechas vann med sin brinnande iver det löftet att hans prästämbete skulle bestå för alltid.
55 Josua fullgjorde vad som befalldes och blev domare över Israel.
56 Kalev fick genom sitt vittnesbörd inför menigheten en andel av landet.
57 David vann genom sin fromhet tronen över ett evigt välde.
58 Elia brann av helig iver för lagen och togs därför upp till himlen.
59 Hananja, Asarja och Mishael räddades genom sin tro ur lågorna.
60 Daniel undkom tack vare sin renhet lejonens gap.
61 Så kan ni se i släktled efter släktled att den som bygger sitt hopp på Honom aldrig skall sakna kraft.
62 En syndig mans hotelser skall ni inte frukta; hans härlighet skall bli dynga och maskars föda.
63 I dag upphöjs han, i morgon finner man honom inte, ty han har vänt åter till jorden, och det är slut med hans planer.
64 Mina barn, låt lagen göra er manliga och starka, ty den skall föra er till ära.
65 Jag vet att er bror Simon är en rådig man. Honom skall ni alltid lyda, han skall vara en far för er.
66 Och Judas Mackabaios har varit en kraftfull kämpe sedan han var ung, han skall bli er befälhavare och föra krig mot hedningarna.
67 Samla omkring er alla som följer lagen, och utkräv hämnd åt ert folk.
68 Låt vedergällningen drabba hedningarna, och håll fast vid lagens bud.«
69 Sedan välsignade han dem, och så förenades han med sina fäder.
70 Han dog år 146. Han blev lagd i sina fäders grav i Modein, och hela Israel höll stor dödsklagan över honom.