1 Johannes reste upp från Geser till sin far Simon och berättade för honom om Kendebaios ogärningar.
2 Simon kallade då till sig sina två äldsta söner, Judas och Johannes, och sade till dem: »Jag och mina bröder och hela min fars familj har fört krig mot Israels fiender sedan vi var unga ända till denna dag, och vi har åtskilliga gånger haft lyckan med oss och kunnat rädda Israel.
3 Men nu är jag gammal, och ni har fått nåden att komma till vuxen ålder. Ta min och min brors plats, gå ut och kämpa för vårt folk, och må hjälpen från himlen vara med er!«
4 Sedan valde han ut 20 000 soldater bland landets folk, och därtill ryttare. De marscherade ut mot Kendebaios och övernattade i Modein.
5 Tidigt på morgonen bröt de upp och fortsatte ut på slätten.Där kom en stor här emot dem, både infanteri och kavalleri, men en bäckravin låg mellan de båda härarna.
6 Han gick i ställning mitt emot fienden med sitt folk, och då han såg folket tveka inför övergången av ravinen gick han själv först över den. När männen såg honom göra det följde de efter honom.
7 Han grupperade sina män med ryttarna inne bland fotfolket — fiendens kavalleri var oerhört talrikt.