47 Men när israeliterna erfor kungarikets styrka och kraften i truppernas anlopp måste de vika för fienden.
48 Kungens krigare tågade nu mot Jerusalem för att fortsätta kampen, och kungen slog upp sitt läger så att han hotade Judeen och Sionberget.
49 Med folket i Bet-Sur slöt han fred. De måste lämna staden, eftersom där inte fanns tillräckligt med proviant för en belägring. Det var nämligen sabbatsår, och jorden vilade.
50 Kungen intog alltså Bet-Sur och förlade en truppstyrka där till stadens försvar.
51 Därefter belägrade han templet under lång tid. Han ställde upp skytteplattformar och belägringsmaskiner, eldkastare och katapulter, mekaniska pilbågar och stenslungor.
52 Försvararna tillverkade också maskiner för att bekämpa angriparnas, och striden varade länge.
53 Men det fanns inga livsmedel i lagerrummen, eftersom det var det sjunde året, och de som hade räddats undan hedningarna och förts till Judeen hade gjort slut på det sista av förråden.