7 Då Judas såg att hären hade smält ihop och att striden var hotande nära sjönk hans mod, ty han hade inte tid att samla männen.
8 I sin förtvivlan sade han till dem som fanns kvar: »Kom med, så går vi mot våra fiender och ser om vi kan klara en strid med dem!«
9 De försökte få honom att avstå: »Det är alldeles omöjligt«, sade de. »Nu gäller det att rädda livet; sedan kan vi komma tillbaka med våra bröder och ta upp kampen mot fienden. Själva är vi för få.«
10 Men Judas svarade: »Aldrig att jag flyr för dem. Om vår stund är kommen, så låt oss dö med tapperhet för våra bröder utan att lämna någon fläck på vår ära.«
11 Fiendehären marscherade nu ut ur lägret, och de ställde upp för att möta den. Ryttarna var fördelade på två avdelningar, och framför hären ryckte stenslungare och bågskyttar fram. I första linjen gick alla de starkaste männen.
12 Bakchides höll sig på högra flygeln. Fiendehären ryckte an från två håll under trumpetstötar, och Judas män blåste också de i sina trumpeter,
13 och marken skalv av larmet från de båda härarna. Striden inleddes på morgonen och varade ända till kvällen.