1 När Javin, kungen i Hasor, fick höra detta skickade han bud till Jovav, kungen i Madon, till kungen i Shimron och kungen i Akshaf,
2 till kungarna i bergsbygden i norr, i ökentrakterna söder om Kinneret, i Låglandet och i Dors uppland i väster,
3 till kanaaneerna i öster och i väster, till amoreerna, hettiterna, perisseerna och jevuseerna i bergsbygden och till hiveerna vid foten av Hermon i trakten kring Mispa.
4 De ryckte ut med alla sina trupper, en väldig här, talrik som sanden på havets strand, och med en väldig mängd hästar och vagnar.
5 Alla dessa kungar tågade gemensamt till Meroms vatten och slog läger där för att strida mot Israel.
6 Herren sade till Josua: »Var inte rädd för dem! I morgon vid den här tiden låter jag dem alla ligga dräpta av israeliterna. Du skall skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar.«
7 Josua och hans krigsfolk överrumplade dem vid Meroms vatten och gick till anfall.
8 Herren gav dem i israeliternas våld, och de slog dem och förföljde dem ända till det stora Sidon, till Misrefot Majim och till Mispadalen i öster. De slog dem så grundligt att ingen kom undan.
9 Och Josua gjorde som Herren hade sagt: han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar.
10 Josua vände nu tillbaka, intog Hasor och högg ner dess kung; Hasor var en gång det främsta av alla dessa kungadömen.
11 Allt levande i staden vigdes åt förintelse och höggs ner, ingen lämnades vid liv. Hasor brände han ner.
12 Alla dessa kungastäder och deras kungar underkuvades av Josua, och han vigde dem åt förintelse och högg ner alla, så som Mose, Herrens tjänare, hade befallt.
13 Men ingen av städerna på kullarna brändes ner av israeliterna, utom Hasor, som Josua brände ner.
14 Allt byte i dessa städer och all boskap behöll israeliterna. Människorna högg de ner tills de utrotat alla. De lät ingen förbli vid liv.
15 De befallningar som Herren hade gett sin tjänare Mose, dem hade Mose gett Josua, och dem lydde Josua. Han försummade inte något av det som Herren hade befallt Mose.
16 Allt detta land intog Josua: bergsbygden och hela Negev, hela Goshenområdet, Låglandet och Jordandalen, Israels bergsbygd och lågland,
17 från Halakberget, som sträcker sig upp till Seir, ända till Baal-Gad på Libanonslätten vid foten av Hermonberget. Alla kungarna där tillfångatog han och slog ihjäl.
18 Länge förde Josua krig mot dessa kungar.
19 Ingen stad slöt fred med israeliterna utom hiveerna i Givon, alla togs med vapen.
20 Det var Herren som förhärdade dem och fick dem att strida mot Israel, för att de skulle vigas åt förintelse utan förskoning och utplånas så som Herren hade befallt Mose.
21 Det var då Josua utrotade anakiterna i bergsbygden, i Hebron, Devir och Anav och i hela Judas och hela Israels bergsbygd, och vigde dem och deras städer åt förintelse.
22 Inga anakiter lämnades kvar i israeliternas land, bara i Gaza, Gat och Ashdod blev några kvar.
23 Josua intog alltså hela landet, alldeles så som Herren hade sagt till Mose. Han gav det som egendom åt Israel, fördelat på stammarna. Nu hade landet ro och slapp krig.