1 Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus.
2 Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet
3 sände han bud till Rachav: »Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.«
4 Kvinnan gömde de båda männen och svarade: »Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån.
5 När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.«
6 I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där.
7 Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten.
8 Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket.
9 Hon sade: »Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet.
10 Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse.
11 När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
12 Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet:
13 låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.«
14 Männen svarade: »Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.«
15 Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren.
16 Och hon gav dem rådet: »Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta.«
17 Männen sade: »Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära.
18 När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus.
19 Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död.
20 Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära.« —
21 »Som ni säger får det bli«, sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret.
22 Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem.
23 Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om.
24 De sade: »Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet.«