1 Herren sade till Josua: »Var inte rädd, fäll inte modet! Ta med dig allt ditt krigsfolk och dra ut mot Aj. Jag ger Ajs kung, hans folk, hans stad och hans land i ditt våld.
2 Med Aj och dess kung skall du göra som du gjorde med Jeriko och dess kung, men bytet och boskapen får ni behålla. Ordna ett bakhåll på andra sidan staden.«
3 Josua och allt krigsfolket bröt upp för att dra ut mot Aj. Han valde ut 30 000 tappra krigare och skickade i väg dem nattetid
4 med denna order: »Lägg er i bakhåll på andra sidan staden, inte alltför långt ifrån, och håll er redo.
5 Jag och allt folk som jag har med mig rycker fram mot staden. När de drar ut mot oss som förra gången flyr vi för dem,
6 så att de följer efter oss tills vi lockat dem bort från staden. De tror ju att vi flyr för dem som förra gången. Medan vi flyr
7 skall ni lämna bakhållet och inta staden. Herren, er Gud, ger den i ert våld.
8 När ni erövrat staden, stick den då i brand. Gör som Herren sagt. Det är min order.«
9 Han skickade i väg dem, och de lade sig i bakhåll mellan Betel och Aj, väster om Aj. Josua tillbringade natten i dalen.
10 Tidigt nästa morgon mönstrade Josua sin här och ryckte fram mot Aj med Israels äldste i spetsen för hären.
11 När krigsfolket han hade med sig kommit nära staden slog de läger norr om Aj, med en dalgång mellan sig och staden.
12 Josua lät omkring 5 000 man lägga sig i bakhåll väster om staden, mellan Betel och Aj.
13 Hären fick gå i ställning, både huvudstyrkan norr om staden och den mindre truppen väster om den. Josua tillbringade natten i dalen.
14 När Ajs kung fick se det drog han skyndsamt ut med allt sitt folk till en samlingsplats åt öknen till för att möta Israel i strid. Han visste inte att folk låg i bakhåll på andra sidan staden.
15 Josua och israeliterna slog till reträtt och flydde ut mot öknen.
16 Allt folket i Aj bådades upp för att förfölja dem. De förföljde Josua och lockades bort från staden.
17 Inte en enda man blev kvar i Aj, alla följde efter israeliterna, och när de förföljde dem lämnade de staden öppen.
18 Då sade Herren till Josua: »Sträck ut sabeln i din hand mot Aj. Jag ger staden i ditt våld.« Josua sträckte ut sin sabel mot staden.
19 Så snart han sträckte ut sin hand lämnade bakhållsstyrkan snabbt sitt gömställe och stormade fram mot staden, intog den och stack den genast i brand.
20 När ajiterna vände sig om fick de se röken från staden stiga upp mot himlen, men de hade ingen möjlighet att fly åt något håll, ty hären som flytt ut mot öknen gjorde nu helt om mot förföljarna.
21 När Josua och israeliterna såg att staden intagits av bakhållsstyrkan och att det steg upp rök därifrån, vände de om och angrep ajiterna.
22 De andra gjorde då ett utfall från staden mot ajiterna, som hamnade mitt emellan, med israeliter både framför och bakom. De blev så grundligt slagna att ingen kom undan, ingen lyckades fly.
23 Ajs kung togs levande och fördes till Josua.
24 När israeliterna hade dödat alla män från Aj på öppna fältet, i öknen dit de förföljt dem, och alla till sista man hade stupat för svärdet, då återvände de till Aj och högg ner dem som fanns där.
25 Antalet dödade den dagen, män och kvinnor, var 12 000, hela befolkningen i Aj.
26 Josua drog inte tillbaka sin hand med den utsträckta sabeln förrän alla som bodde i Aj vigts åt förintelse.
27 Men boskapen och bytet från staden behöll israeliterna, så som Herren hade befallt Josua.
28 Josua brände ner staden och gjorde den för alltid till en ruinhög; det är den än i dag.
29 Kungen i Aj hängde han upp på en påle, där han fick hänga kvar till kvällen. Vid solnedgången befallde Josua att liket skulle tas ner. De slängde det utanför stadsporten och kastade upp ett väldigt stenröse över det; röset finns kvar än i dag.
30 Nu byggde Josua ett altare åt Herren, Israels Gud, på Evalberget,
31 så som Herrens tjänare Mose hade befallt israeliterna och så som det står skrivet i Moses lagbok, ett altare av ohuggna stenar som inte bearbetats med järn. Där offrade de brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren.
32 På dessa stenar gjorde Josua i israeliternas åsyn en avskrift av den lag som Mose skrivit.
33 Hela Israel med äldste, förmän och domare stod på bägge sidor om arken inför de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark, allesammans, främlingar som infödda. Hälften stod vända mot Gerisimberget, hälften mot Evalberget, så som Mose, Herrens tjänare, en gång bestämt att det skulle vara när Israel välsignades.
34 Därefter läste Josua upp alla lagens ord, välsignelser och förbannelser, alldeles så som det står skrivet i lagboken.
35 Inte ett ord av det som Mose stadgat utelämnade Josua. Allt lästes upp för Israels församling samt för kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem.