1 Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in.
2 Men Herren sade till Josua: »Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld.
3 Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så.
4 Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen.
5 När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in.«
6 Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade: »Lyft upp förbundsarken. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför Herrens ark.«
7 Till folket sade han: »Tåga runt staden. Krigarna skall gå framför Herrens ark.«
8 När Josua hade talat till folket gick de sju prästerna som bar de sju vädurshornen framför Herren och stötte i hornen; Herrens förbundsark följde bakom dem.
9 Krigarna gick framför prästerna som stötte i hornen, och eftertruppen följde bakom arken, och hela tiden stötte man i hornen.
10 Josua hade befallt folket: »Höj inget härskri! Håll er tysta, inte ett ord! Först den dag då jag säger åt er att höja härskri skall ni göra det.«
11 Så lät han Herrens ark bäras runt staden, ett varv. Därefter begav de sig till lägret och övernattade där.
12 Nästa morgon var Josua tidigt uppe. Prästerna lyfte upp Herrens ark,
13 och de sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och stötte hela tiden i hornen. Krigarna gick framför dem, och eftertruppen följde bakom Herrens ark, och hela tiden stötte man i hornen.
14 De tågade runt staden ett varv denna andra dag och återvände därefter till lägret. Så gjorde de sex dagar.
15 Den sjunde dagen var de uppe i gryningen och tågade på samma sätt runt staden, sju varv; endast den dagen tågade de sju varv runt staden.
16 På sjunde varvet stötte prästerna i hornen. Josua sade till folket: »Höj härskri! Herren ger er staden.
17 Staden och allt som finns i den skall vigas åt förintelse och tillhöra Herren. Bara Rachav, skökan, skall få leva, hon och de som är hos henne i huset, eftersom hon gömde männen som vi sände ut.
18 Akta er för det som är vigt åt förintelse, så att ni inte frestas att ta av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över Israel.
19 Allt silver och guld och alla föremål av koppar och järn skall helgas åt Herren och föras till Herrens skattkammare.«
20 Nu höjde folket härskri, och man stötte i hornen. När folket hörde hornstöten höjde de ett väldigt härskri, och murarna störtade samman så att var och en kunde gå rakt in. Så intog de staden.
21 Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.
22 Till de två männen som spionerat i landet sade Josua: »Gå in i skökans hus och för ut henne själv och alla hennes anhöriga, så som ni lovat henne med ed.«
23 De båda männen gick in och förde ut Rachav, hennes far och mor och bröder och alla hennes anhöriga. Hela hennes släkt fick slå sig ner utanför Israels läger.
24 Staden och allt som fanns i den brändes; bara silvret och guldet och föremålen av koppar och järn lades i skattkammaren i Herrens hus.
25 Men skökan Rachav och hennes familj och alla hennes anhöriga skonades av Josua. Hon fick slå sig ner bland israeliterna, där hennes ättlingar bor än i dag, eftersom hon hade gömt de män Josua sänt som spejare till Jeriko.
26 Josua förestavade nu denna ed: »Förbannad av Herren är den som tar sig för att bygga upp denna stad, Jeriko. Hans förstfödde son är priset om han lägger grunden, hans yngste om han reser porten.«
27 Herren var med Josua, och hans rykte spreds över hela landet.