4 Josefs ättlingar utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim, och leviterna fick ingen del av landet men städer att bo i och betesmarker för den boskap de ägde.
5 När israeliterna fördelade landet gjorde de alltså som Herren hade befallt Mose.
6 Judas stam vände sig till Josua i Gilgal, och kenissén Kalev, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet ju vad Herren sade till gudsmannen Mose i Kadesh Barnea angående mig och dig.
7 Jag var fyrtio år när Mose, Herrens tjänare, sände ut mig från Kadesh Barnea för att spionera i landet, och jag berättade ärligt vad jag sett.
8 Mina bröder som hade varit med gjorde folket modlöst, jag däremot var Herren, min Gud, trogen.
9 Den dagen svor Mose denna ed: Den mark din fot har trampat skall för all framtid vara din och dina ättlingars egendom, ty du har varit Herren, min Gud, trogen. —
10 Och se, Herren har låtit mig leva, som han lovade. Det är fyrtiofem år sedan Herren gav Mose det löftet, medan Israel vandrade i öknen, och nu är jag åttiofem.