1 Som snö om sommaren och regn vid skörden,lika illa passar ära för dåren.
2 Som den flaxande sparven, som svalan i flyktär en grundlös förbannelse som far förbi.
3 Piska åt hästen, betsel åt åsnanoch ris åt dårens rygg!
4 Svara inte dåren på hans eget dumma sätt,då kan du själv bli likadan.
5 Svara dåren på hans eget dumma sätt,annars kan han tro att han är klok.
6 Den som sänder bud med en dårehugger benen av sig och utmanar olyckan.
7 Kraftlösa som den lames benblir ordspråk i dårens mun.
8 Som att binda fast stenen i slunganär det att ge dåren ära.
9 Som en törntagg i handen på den druckneblir ordspråk i dårens mun.
10 En skytt som sårar alla som går förbiär den som lejer dåren och drinkaren.
11 Hunden vänder om till sin spya,och dåren gör om sin dumhet.
12 Ser du en man som tror att han är klok —det är mer hopp om dåren än om honom.
13 Den late säger: »Det är ett vilddjur på vägen,det är ett lejon på gatan!«
14 Dörren vänder sig på gångjärnet,den late vänder sig på sängen.
15 Den late sticker handen i skålenmen orkar inte föra den till munnen.
16 Den late tror att han är klokareän sju som ger vettiga svar.
17 Som att dra en hund i öratär det att brusa upp vid andras gräl.
18 Lik en galning som skickar i vägbränder och pilar och död
19 är den som lurar sin vänoch sedan säger: Jag skämtade bara!
20 När veden är slut slocknar elden,när baktalaren gått dör grälet ut.
21 Kol för glöden, ved för eldenoch en grälmakare för att striden skall flamma.
22 Baktalarens ord är som läckerheter,de slinker ner i människans inre.
23 Som glasyr över leraär smicker på tungan och ondska i hjärtat.
24 Ovännen har hycklande ord på läpparna,i sitt inre gömmer han svek.
25 Han talar så vackert, men tro honom inte!Sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
26 Han kan förställa sig och dölja sitt hat,men hans ondska skall bli uppenbar för alla.
27 Den som gräver en grop faller själv däri,den som vältrar upp en sten får den över sig.