1 Yvs inte över morgondagen,du vet inte vad den bär i sitt sköte.
2 Låt en annan prisa dig, inte din egen mun,en främmande, inte dina egna läppar.
3 Stenen är tung, sanden en börda,men tyngre att bära är dårens ilska.
4 Vreden är grym, raseriet en stormflod,men vem håller stånd mot svartsjukan?
5 Bättre öppen kritikän dold kärlek.
6 Vännens örfil är ärligt menad,fiendens kyssar vill bedra.
7 Den mätte ratar den finaste honung,den hungrige finner det beska sött.
8 Lik en fågel långt från sitt boär en människa långt från sitt hem.
9 Olja och rökelse gör hjärtat glatt,vänskapens sötma ger själen kraft.
10 Överge inte din och din fars vän,gå inte till din bror när du själv är i nöd.Bättre nära granne än fjärran frände.
11 Bli vis, min son, så gör du mig lycklig,och jag kan ge mina belackare svar på tal.
12 Den kloke ser faran och tar skydd,den oerfarne trampar på och får sitt straff.
13 Ta manteln från den som borgat för en främling,kräv pant då det gäller en okänd.
14 Välsignar man någon högljutttidigt om morgonen,tas det som en förbannelse.
15 Som evigt takdropp en regnig dag,så är en gnatig hustru.
16 Att hejda henne är som att hejda vinden,som att gripa olja med handen.
17 Järn ger skärpa åt järn,människa åt människa.
18 Den som vårdar fikonträdet får äta dess frukt,den som sköter om sin herre blir ärad.
19 Som anletsdragen präglar det yttre,så präglar hjärtat människan.
20 Dödsriket och avgrunden är omättliga,och omättliga är människans ögon.
21 Silver prövas i degeln och guld i ugnen,och människan döms efter sitt rykte.
22 Stöt dåren i morteln,krossa honom bland kornen —dårskapen går inte ur honom.
23 Håll reda på hur fåren har det,ta väl hand om dina hjordar.
24 Inte består skatter för evigteller rikedom släktled efter släktled.
25 Men när nytt gräs kommer upp efter slåtternoch fodret samlas in från bergen,
26 då har du lamm som ger kläderoch bockar så att du kan köpa mark