1 Min son, hör på min vishetoch lyssna till min insikt,
2 så att du vinnlägger dig om klokhetoch kunskap får prägla dina ord.
3 Den främmandes läppar är söta som honung,lenare än olja hennes tunga,
4 men till slut blir hon bitter som malört,vass som ett tveeggat svärd.
5 Hennes vandring går mot döden,ner till dödsriket för hennes steg.
6 Hon ger inte akt på livets väg,hon märker inte att hon går vilse.
7 Hör därför på mig, mina barn,och följ alltid mina ord.
8 Håll dig långt ifrån henne,närma dig inte hennes dörr.
9 Annars får du ge din kraft åt andraoch dina år åt en hård husbonde,
10 främlingar drar nytta av din styrka,och du får slita i en annans hus.
11 Du stönar när slutet kommer,när din kropp tynar bort:
12 »Varför avskydde jag fostranoch föraktade tillrättavisning?
13 Varför hörde jag inte på mina lärareutan slog dövörat till för deras ord?
14 Snart befann jag mig i stort eländeinför den samlade menigheten.«
15 Drick vatten ur din egen brunn,friskt vatten ur din egen källa.
16 Skall dina källflöden rinna ut på gatanoch strömma ut över torget?
17 Nej, de skall tillhöra dig ensam,dela dem inte med andra!
18 Må din källa vara välsignad.Gläds åt din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den vackra gasellen.Må hennes bröst alltid vara din lust,hennes kärlek alltid berusa dig.
20 Varför skulle du berusas av en annan kvinnaoch famna en främmande, min son?
21 Herren ser var människan går,han ger akt på alla hennes steg.
22 Den onde fångas av sina egna brottoch fastnar i sina synders snara.
23 Han dör för att han försmådde fostranoch berusades av sin stora dårskap.