1 Herren talade till Mose:
2 Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Detta är vad Herren har befallt.
3 Om någon av israeliterna slaktar en tjur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret
4 utan att först föra djuret fram till uppenbarelsetältets ingång för att ge det som en offergåva åt Herren inför hans boning, skall det tillräknas honom som blodskuld. Han har utgjutit blod, den mannen skall utstötas ur sitt folk.
5 Därför skall israeliterna föra sina offerdjur, som de hittills slaktat på öppna fältet, fram inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. Sedan skall de slakta dem som gemenskapsoffer åt Herren.
6 Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet. Fettet skall han bränna till en lukt som gör Herren nöjd.
7 De får inte längre offra sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem och deras efterkommande.
8 Säg till dem: Om någon av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er offrar ett brännoffer eller slaktoffer
9 utan att först föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det åt Herren — den mannen skall utstötas ur sitt folk.
10 Om någon av israeliterna eller invandrarna äter något med blod i, skall jag vända mig mot den som gjort det och utstöta honom ur hans folk.
11 Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet.
12 Därför har jag sagt till israeliterna att ingen av dem får äta något med blod i. Inte heller en invandrare får göra det.
13 Om någon av israeliterna eller invandrarna under jakt fäller ett djur eller en fågel som får ätas, skall han tappa ut dess blod och täcka över det med jord.
14 Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.
15 Var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller invandrare, skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen; sedan är han ren.
16 Men om han inte tvättar sina kläder och badar, drar han skuld över sig.