1 Herren talade till Mose:
2 Säg till israeliterna: Varje israelit och varje invandrare i Israel som ger något av sina barn till Molok skall straffas med döden; folket i landet skall stena honom.
3 Jag skall vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk. Han gav ju ett av sina barn till Molok, orenade mitt tempel och vanhelgade mitt heliga namn.
4 Men om folket i landet skulle blunda för att en man ger något av sina barn till Molok och inte döda honom,
5 skall jag vända mig mot både honom och hans släkt. Jag skall utstöta honom ur hans folk liksom alla som i hans efterföljd är otrogna med Molok.
6 Och om någon vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk.
7 Ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud.
8 Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.
9 Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen.
10 Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden.
11 Om en man ligger med sin fars hustru, skändar han sin far. De skall båda straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
12 Om en man ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden; de har gjort något vämjeligt, skulden för deras död är deras egen.
13 Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
14 Om en man tar både en kvinna och hennes mor till hustru, är det en skändlighet. Man skall bränna både honom och dem; något skändligt får inte finnas bland er.
15 Om en man har könsumgänge med ett djur, skall han straffas med döden. Djuret skall ni också döda.
16 Om en kvinna närmar sig ett djur och parar sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
17 Om en man tar sin syster, sin fars eller sin mors dotter, till hustru och de har umgänge med varandra, är det en skamlighet, och de skall utstötas ur sitt folk i allas åsyn. Han har lägrat sin syster, han har dragit skuld över sig.
18 Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk.
19 Du får inte lägra din mors syster eller din fars syster, ty den som gör så vanärar sitt eget kött och blod, och de drar skuld över sig.
20 Den som ligger med sin farbrors hustru skändar sin farbror. De drar synd över sig och skall dö barnlösa.
21 Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa.
22 Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Annars utspys ni ur landet, det land som jag vill föra er till och låta er bo i.
23 Ni skall inte ta efter sederna hos det folk som jag driver undan för er. De gjorde alla dessa skändligheter, och jag fick avsky för dem.
24 Därför sade jag till er: Ni skall ta deras land i besittning, ty jag skall ge det åt er som er egendom, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk.
25 Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fåglar. Gör er inte själva till något avskyvärt genom de fyrfotadjur, fåglar eller kräldjur som jag har skilt ut som orena för er.
26 Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.
27 En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen.