1 Om någon högtidligt uppmanas att vittna men syndar genom att inte göra det, fast han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet något, och därigenom ådrar sig skuld,
2 eller om någon, utan att tänka på det, rör vid något orent, till exempel den döda kroppen av ett orent vilt djur, husdjur eller småkryp, och blir oren och sedan inser sin skuld,
3 eller om han, utan att tänka på det, rör vid en människas orenhet, en orenhet som smittar, och sedan blir medveten om det och inser sin skuld,
4 eller om någon, utan att fatta vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla ont eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan svära, och sedan blir medveten om det och inser att han är skyldig till något av detta —
5 då skall han, när han inser att han är skyldig till något av detta, bekänna den synd han har begått
6 och bära fram gottgörelse för sin synd till Herren: ett hondjur från småboskapen, ett får eller en get, som syndoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för hans synd.
7 Om han inte har råd med ett får, skall han som gottgörelse för att han syndat bära fram två turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till syndoffer och en till brännoffer.