1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timotheos till Guds församling i Korinth och till alla heliga runt om i Achaia.
2 Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
3 Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud.
4 Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.
5 Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus.
6 Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva.
7 Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.
8 Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet.
9 Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda.
10 Och han räddade oss från dessa dödens angrepp och kommer att rädda oss igen. Till honom står vårt hopp, han skall rädda oss.
11 Och ni skall hjälpa till med er bön för oss, så att det blir många som tackar Gud för den nåd vi får genom mångas medverkan.
12 Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna om att vi inte har styrts av världslig vishet utan av Guds nåd; vi har här i världen och särskilt mot er uppträtt med den heliga renhet som kommer från Gud.
13 I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå. Och jag hoppas att ni helt skall förstå
14 det som ni redan delvis har förstått: att ni kan vara stolta över oss på herren Jesu dag, liksom vi över er.
15 I förlitan på detta ville jag fara till er först, för att ni skulle få glädjen av två besök;
16 från er tänkte jag fara vidare till Makedonien och därifrån tillbaka till er för att få hjälp av er med min resa till Judeen.
17 Det var min tanke. Var det ett lättsinnigt infall? Är jag så mänskligt svag i mina beslut att jag säger ja och nej på en gång?
18 Gud kan gå i god för att vad jag säger till er inte är både ja och nej.
19 Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
20 Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.
21 Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss;
22 han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.
23 Jag tar Gud till vittne och sätter mitt liv i pant på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth.
24 Det är inte så att vi vill råda över er tro, nej, vi vill hjälpa er till glädje — i tron står ni fasta.