1 Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig — visst gör ni det.
2 Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom.
3 Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.
4 Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det.
5 Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar.
6 Även om jag är klen som talare är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.
7 Var det rent av en synd jag begick när jag gjorde mig ödmjuk för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium för er utan ersättning?
8 Andra församlingar har jag plundrat genom att ta betalt av dem för att kunna hjälpa er.
9 När jag var hos er och hade det svårt låg jag ändå ingen till last; bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. Jag har alltid varit noga med att inte ligga er till last och kommer alltid att vara det.
10 Vid Kristi sanning som är i mig: min stolthet över detta skall ingen i hela Achaia kunna ta ifrån mig.
11 Varför handlar jag så? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
12 Jag kommer att fortsätta som hittills för att inte ge dem något tillfälle som vill kunna skryta med att de är lika goda som jag.
13 Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar.
14 Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel.
15 Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.
16 Jag upprepar: ta mig inte för en dåre, men om ni ändå gör det, så lyssna på denne dåre, så att jag kan få skryta lite, jag också.
17 Vad jag här säger, det säger jag inte i Herrens anda utan som i dårskap, när det nu är fråga om skryt.
18 När så många skryter på människors vis kan också jag göra det.
19 Ni står ju villigt ut med dåraktiga människor, ni som är så kloka.
20 Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet.
21 Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag. Men vad andra vågar komma med — nu talar jag i dårskap — det vågar också jag.
22 De är hebreer — jag med; israeliter — jag med; Abrahams ättlingar — jag med.
23 De tjänar Kristus — det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet.
24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag,
25 tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet.
26 Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder.
27 Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder.
28 Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna.
29 Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.
30 Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet.
31 Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.
32 I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig.
33 Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom.