1 Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.
2 Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.
3 Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna.
4 Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
5 Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.
6 Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren —
7 vi lever i tro, utan att se.
8 Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren.
9 Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma.
10 Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.
11 Jag vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker därför vinna människor; Gud vet hurdan jag är, och jag hoppas att ni också gör det innerst inne.
12 Jag vill inte rekommendera mig själv igen men ge er möjlighet att vara stolta över mig, så att ni kan bemöta dem som skryter med det som ligger på ytan och inte med det som finns i hjärtat.
13 Har jag varit i extas, är det för Gud. Är jag sansad, är det för er.
14 Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött.
15 Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.
16 Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre.
17 Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.
18 Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst.
19 Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.
20 Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud.
21 Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.