3 Jag skrev som jag skrev för att slippa komma och bli bedrövad genom dem som borde vara mig till glädje, och jag var övertygad om att min glädje är allas er glädje.
4 I svårt betryck och med tungt hjärta, ja gråtande, skrev jag till er, inte för att göra er bedrövade, utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag hyser till just er.
5 Om det nu är någon som har vållat sorg, så är det inte mig han har gjort bedrövad utan alla er — åtminstone i någon mån, för att inte överdriva.
6 Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom;
7 nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under.
8 Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek.
9 När jag skrev till er var det just för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt.