1 Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.
2 Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.
3 Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna.
4 Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
5 Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.
6 Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren —
7 vi lever i tro, utan att se.