1 När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar
2 och sade till dem: »Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den.
3 Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.«
4 De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den.
5 Några av dem som stod där frågade: »Vad gör ni? Tar ni åsnan?«
6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.
7 De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om.
9 Och de som gick före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
10 Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!«
11 Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.
12 När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig.
13 Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon.
14 Då sade han till trädet: »Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!« Och lärjungarna hörde det.
15 De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
16 och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen.
17 Han undervisade dem och sade: »Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.«
18 Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
19 När det blev sent lämnade de staden.
20 Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten.
21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: »Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!«
22 Jesus sade till dem: »Ni skall tro på Gud.
23 Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så.
24 Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.
25 Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.«
27 De kom tillbaka till Jerusalem, och när han gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28 och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?«
29 Jesus svarade: »Jag har en fråga till er. Svara på den, så skall jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta.
30 Dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor? Svara mig!«
31 De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
32 Men kan vi svara: Från människor?« Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen hade varit en profet.
33 Därför svarade de: »Vi vet inte.« Då sade Jesus till dem: »I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta.«